Drömmer mig bort

Ordet framtid är ett ord som klingar ångest för mig ena dagen och klingar längtan andra dagen. Sedan varierar det i en otroligt lång skala där emellan. Att vara ekonomiskt oberoende och kunna flytta var jag vill, inreda hur jag vill och gå och äta ute fler gånger i veckan än jag äter hemma skulle vara drömmen. Men jag tror det är viljan, strävan och kampen av att kaanske kunna nå åtminstone halvvägs dit som är själva grejen. Njutningen liksom. Att veta att man minsann har kämpat sig dit. Och att sedan äntligen kunna unna sig bit för bit. Visst, jag vill bo i en ljus lägenhet med höga tak NU. Jag vill bada badkar med utsikt över valfri pulserande storstad. NU. Vakna upp i en stor säng med ustikt över en fin lugn sjö i Sverige. NU. NU NU. Det är dessa tankar som får mig att sammankoppla framtid med längtan. Jag längtar efter att bygga upp ett liv, bygga upp ett hem och ett levnadssätt. Kanske gör jag det flera gånger. På flera ställen. Kanske flera gånger på samma ställe. Vem vet? Jag tror att ens framtid ligger i ens egna händer och att det finns obegränsat med möjligheter så länge man vill.

Gillar

Kommentarer