du kan gråta mitt på gatan, men jag glömmer aldrig bort vad du gjort

Sneakers mot nysopade torra gator, valborgsmässoafton, första grillningen. När en "runda" nere i stan med tjejkompisarna om kvällarna var det mest spännande man kunde tänka sig. Alla smått skeva relationer, killar, och allt vad det var.

När en tjej nyligen femton år fyllda, som råkade vara jag, var på skolresa i Stockholm. Det är som att låtarna med Maggio, September och Cody Simpson var inpräntade i gatorna vi gick på. När högstadietiden som man tyckte var ALLT, som man aldrig trodde skulle ta slut, var på väg att göra just det.

Eller när vi våren 2012 pratade om att flytta till en ny lägenhet som låg i Brooklyn och jag lyssnade sönder den där låten när sångaren sjunger "but I don't wanna leave this place, no faith in Brooklyn". Drakes Take Care tar mig också tillbaka till den tiden.

Visst är det otroligt hur låtar kan ta en tillbaka till minnesbilder och en specifik känsla man knappt trodde man kunde komma åt igen? Om några år tror jag att "precis som du vill" med Jens Hult kommer påminna mig om våren 2017.

Gillar

Kommentarer