Mitt hjärta går i tusen bitar.💔

Det var strax innan fem igår eftermiddag som nyheten om vad som hänt i Stockholm nådde mig. Jag stod i köket och höll på att förbereda inför kvällen, när jag började få notiser om att personer jag är vän med på facebook markerat sig som i säkerhet under "attacken i Stockholm".

"Vadå? Attack i Stockholm?" Ska jag vara helt ärlig tänkte jag att det kanske rörde sig om något inte fullt så allvarligt, som ett falsk bombhot som ännu inte lett till något. (Missförstå mig inte, att någon hotar om att spränga en bomb är självklart otroligt allvarligt, jag menar att jag vid min första spontana tanke automatiskt drog slutsatsen att det inte kan ha skett något så pass fruktansvärt, som det faktiskt hade. Jag kunde inte anta det värsta tänkbara.)

Men sekunder senare, när jag genom att läsa en notis från appen Omni som jag två timmar tidigare låtit bli att läsa, fick jag klart för mig om det obegripliga som hänt. "Ett fordon ska ha kört in i en folkmassa på Drottninggatan i centrala Stockholm". Då var det som om jag tappade andan. Mitt hjärta gick i tusen bitar.

Vi följde sedan nyhetsförloppet på tv hela eftermiddagen och kvällen, och fick reda på mer och mer om händelsen. Personer delade med sig av sina upplevelser av det fruktansvärda och det visades bilder och filmklipp från attacken. Och det värsta av allt, att fyra oskyldiga människor förlorat sina liv, och att femton personer blivit skadade.

Det gör så ont, när det kommer så nära, det blir så verkligt. När terrorn som jag innan sett på håll, nu även visat sig i mitt egna lands huvudstad. Och då är den känsla jag har ingenting jämfört med den fruktansvärda panik, oro och skräck som måste ha uppstått bland människorna när lastbilen kom farandes där på Drottninggatan. Det trauma det länge kommer förbli för så många. Och jag tänker framför allt på de som mist sina liv och dess anhöriga, vars liv förändrats tvärt och för evigt. Mina tankar går till dom, och åter igen till alla de andra människor som på något sätt drabbats av olika attentat som tidigare genomförts.

Mitt i allt detta hemska var det via t.ex twitter och nyhetskällor fantastiskt att se den kärlek och värme som spred sig. Poliser, säkerhetspersonal, sjukvård och andra gjorde och gör en fantastisk insats. Medan folk sprang för sina liv var det dom som rörde sig emot faran för göra vad det kunde för att förhindra ytterligare fara, och hjälpa de som var skadade, chockade och i behov av stöd. Hur folk öppnade upp sina hem, erbjöd skjuts, mat och hjälp för de som var rädda, inte kunde komma hem eller inte visste var de skulle ta vägen. Mitt i allt detta svarar man med genom att visa att kärleken är starkare än hatet. Att fred och gemenskap står över allt vad terror och våld heter. Att ljus, vinner alltid, över mörker.


Gillar

Kommentarer